sleeping my days away

Förlåt för seg uppdatering, har verkligen tagit uppbrottet hårt och jag har noll energi. Sover bort dom flesta dagarna efter jobbet, hur mycket jag än försöker orka ut mig så slutar det oftast i sängen, men med inga krafter till nått och just och just att man klarar arbetsdagen utan ångest och tårar så känns det bättre att sova bort dagarna. Så har det nu varit i snart 3 veckor, tårar, frustationer som inte kommer ut, ångest och panik, ensamhet och känslan av att man är värdelös, men för varje dag som går blir det lite bättre. Vissa dagar är bättre än andra. Försökt vara med några vänner som alltid får en på bättre humör, men orkar int vara en pain in the ass för dom heller för jag vet hur länge det kommer ta, och med mina humörsvängningar, kan det ta 10 minuter innan mitt humör ändras och det är jobbigt redan för mig, hur är inte det då för dom andra. För de mesta har jag bosatt mig hos 2 speciella människor i Karis, suttit på deras balkong långt in på natten, gråtit, skrattat, och druckt kaffe och rökt.  Har känts bättre av att inte behöva vara hemma och deppa.

Lördagen spenderades först med Ina då jag kände att jag måddes slippa ut lite så vi gick omkring i butiker och jag hittade faktiskt lite kläder åt mig. Senare mot kvällen drog jag till Karis och satt på en balkong och pratade om allt mellan himmel och jord ( som jag nu gjort i 3 veckor, tusen tack att ni finns i mitt liv <3 ) sedan slutade det med att jag sov på en soffa tills halv 4 på natten. då blev det att söka sig hemmåt. Söndagen spenderades först ensam med sån ångest att jag hade ingen aning om vad jag gjort överhuvudtaget men sedan mot kvällen kom Sami ut och vi gick omkring och pratade. Love you. Efter det blev det ofc Ishockey som gällde.

Måndagen och Tisdagen ( idag ) har varit lugna dagar på jobbet och igår var det även personal kaffe så det blev att vara längre på jobbet. skönt att det bara är denna veckan kvar i skolan så börjar storstädningen sen. I 4 veckor ska jag storstäda på mitt absolut bästa jobb hittils. Sedan blir jag arbetslös. Så om inte uppbrottet med ex'et fuckat up mitt liv tillräckligt så blev det inte bättre av att få nyheten om att jag inte får längre kontrakt. Kanske till höstterminen men dom kunde inte lova nått. Det får man se sen. Man får hoppas på det bästa och se vad framtiden för med sig.
 
 
ops blev ett lite längre inlägg.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback