The Last Train..
Jag lutar mig mot fönsterbrädet, tänder eld på tobaken. lutar mig försiktigt ut från fönstret.
Drar ett djupt bloss och känner hur tobaksröken fyller mina lungor. Luften utanför fönstret
är kylig. Jag drar mig lite tillbaka. Sitter och ser mot tågstationen tillika som jag hör hur
den där kvinnorösten ekar i Högtalarena, dag som natt, år ut och år in. Minnena kommer
tillbaka. Hur jag stod nervös och väntade på tåget med dig. " tåget till ***** avgår från
spår 1." Ordena ekar i mitt huvud och jag känner tårarna bränna bakom ögonlockena. Jag
stänger ögonen. ser dig framför mig. och bara suckar ut. En tår faller ner för kinden och
lämnar mitt ansikte för att hamna på fönsterbrädet. För många minnen har jag med dig.
Minnen som gjorde mig så lycklig. Men allt är bara minnen blott. Hur mycket jag än vill att
allt kommer tillbaka så vet jag innerst inne att det bara är drömmar. Du kommer aldrig
tillbaka. Du kanske vill men du vet lika bra som jag, att det inte är en bra ide. Men nu står
jag här i lägenheten. Ser ut mot tågstationen med bara minnen. Hur i helvete kan detta ske
just nu.. Hur i helvete hamnade jag här..
Och Hur i helvete kan jag fortfarande älska dig...
Kommentarer
Trackback
