Med mina 150 cm från marken, känner jag igen mig i alla dessa bilder. 
Hur lång är du?

I denna tackling dömdes Komarov för Kneeing, Ryssen blev altså knäad, men av nån andledning så har Komarov båda skrinnskorna på isen, och knäna vända åt andra hållet, medan Ryssen fick sjukt i munnen.

Men nu blir det gonatt för min del, och jag hoppas mina älskade svenska läsare inte tar åt sig av detta. Love you all <3 And remember In Rinne We Trust ♥

 

 

 

 

Sätter sina spår. Jag är helt borta med vad det är för dagar, jag har ingen energi, och inget får man gjort heller. Människor pratar om att dom blir mörka under ögonen när dom inte får tillräckligt med sömn, jag blir mörk runt hela ögat och finns nog inget smink i världen som kan täcka det. Inte för att jag sminkar mig annars heller så det är inget jag direkt stör mig på. Men mina ögon har blivit irriterade av att jag inte sover så dom både bränner och kliar. Men månne inte det vänder snart, förr eller senare måste jag somna av trötthet. Undrar bara hur länge det tar den här gången.

 

Igår blev det ingen uppdatering eftersom jag sprang runt världen största delen av dagen och sedan låg och led i sängen. Hade klockan och ringa före 6 tiden, det resulterade i, med min dygnsrytm, att jag endast sovde 2 timmar. Jag kommer dö av sömnbrist snart om jag inte börjar sova mer. Anyway, hoppade i duschen och försökte kvickna till lite, sedan upp till lilla Ekenäs till Tandläkaren, jag är så glad att det endast var kontroll hur mina visdomständer ska fixas, en av dom kommer försvinna åtminstone. Sedan blev det att träffa Sofia och få min nya kamera, and I LOVE IT!

Sedan blev det att börja söka sig nånstans som det fanns mat, så det blev att dra till Karis ABC och äta "morgonmål" där. Nu till dagens största achivement: Jag satt helt ensam i Abc och allt gick bra. Alla som umgås med mig vet att jag är inte den som far ensam nånstans pga min ångest och panik. Men jag kom dit, beställde de jag ville ha , satt ner mig och textade med Heidi under helatiden. Jag satt själv och tänkte på det, hur allt kändes konstigt att jag inte var i panik eller ångest att vara själv på en plats där det finns andra människor. Plus poäng åt mig. Jag var väl så stressad över resten av dagens program att det bara försvann..
Ca halv 2 blev det att träffa Nico som hade haft ett roligt möte i Ekenäs, så jag tvingade med han till HVC när jag skulle på gynekolog undersökning. DET ÄR ABSOLUT DET VÄRSTA JAG VET. Det är alltid samma sak, jag gråter, känner mig nolo och allt bara är åt helvete. Tycker synd om alla dom gynekologer som ha hamna stå ut med mig. Men jag måste medge att det gick någålunda bättre den här gången än förra gången, eftersom det inte blev några tårar. Så medan jag spenderade en hemsk halvtimme med gynekologen satt Nico och roade sig i väntrummet, och så som alltid var det pain efteråt, obehaglig känsla och jag gick som en anka. Vilket resulterade i att jag låg till sängs resten av kvällen och led. Sovde någon timme tills R beslöt sig för att jag skulle börja laga mat.